One-nation conservatism
Idag har One-nation conservatism fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Sedan upptäckten har One-nation conservatism varit föremål för debatt, forskning och fascination. Både experter och hobbyister har ägnat otaliga timmar åt att reda ut mysterierna kring One-nation conservatism, utforska dess ursprung, inverkan och möjliga konsekvenser för framtiden. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av One-nation conservatism, och undersöka dess betydelse och relevans inom olika områden i det dagliga livet. Följ med oss på denna resa för att upptäcka allt bakom One-nation conservatism och hur det har påverkat vårt samhälle.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
One-nation conservatism, populärt kallat Torydemokraterna (Tory Democracy), är en ideologisk strömning inom Storbritanniens Konservativa parti. Denna form av konservatism betonar statens roll i att bekämpa fattigdom och social misär, i syfte att skapa nationell enighet, och den utgör ett alternativ till Labours välfärdspolitik.
Det var Benjamin Disraeli som myntade begreppet. Disraeli, Harold Macmillan och Edward Heath anses vara de främsta historiska förespråkarna för strömningen, även om Heaths partiledarskap blev början på en nyliberal linje, som sedan fullbordades genom valet av Margaret Thatcher till partiledare. Sedan Thatchers tid som partiledare (1975–1990) har gruppen befunnit sig i opposition, samtidigt som man yttrat sig kritiskt om vissa av de privatiseringar som genomförts under denna period. Till ledande företrädare som varit i regeringsställning hör Kenneth Clarke och före detta partiledaren Iain Duncan Smith, den senare även grundare av tankesmedjan Centre for Social Justice.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
