Pusta

I dagens värld har Pusta blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en bred publik. Oavsett om det är för dess sociala inverkan, dess historiska relevans eller dess inflytande på det dagliga livet, har Pusta fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Från dess ursprung till dess utveckling och möjliga framtida implikationer har Pusta genererat omfattande debatt och diskussion inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska Pusta och dess många aspekter, med målet att ge en bred och heltäckande översikt över detta ämne.

Hortobágy nationalpark
"Gémeskút" på Hortobágypusztan
En liten flock rackafår, karakteristiska för den ungerska pusztan.

Pusta (ungerska: puszta, uttalas "possta") är begrepp som ofta associeras till det traditionella ungerska landskapet. Det syftar oftast på stäppartade områden inom det stora ungerska slättlandet. Puszta kommer av ett adjektiv med samma form, vilket betyder "kal, tom, berövad". Det kan även betyda en avlägset liggande lantgård omgiven av fält, och kan i den betydelsen ingå i vissa ortnamn.

Sedan 1999 är en del av området en nationalpark (Hortobágy nationalpark) med typiska miljöer och tidigare typisk extensiv djurhållning. Nationalparken är även ett världsarv.

Historia

I bestämd form och med stort P, Pusztan (eller Pustan), syftar begreppet på flacka och trädfattiga områden i Alföld i den södra och östra delen av landet. Området var ursprungligen bebott av herdar, med nötboskap, får och hästar. På 1800-talet var "pusztaromantik" - med herdar, "cowboys", laglösa, sköna krog (csárda)-madamer, musik och dans ("csárdás") - spridd även till huvudstaden och utlandet där namnet Puszta/Pusta fått en viss spridning.

Vegetation

Fjädergräs, (Stipa pennata), är en av de växter som sätter sin prägel på pusztans vegetation. Skärmfjällens borst är 25–30 centimeter långa. Den växer i Sverige endast sällsynt (på tre platser på Falbygden).

Agrikultur

Idag har stora delar av pusztan uppodlats. Detta började redan den andra halvan av 1800-talet. Man har grävt diken och reglerat vattenvägar för att förhindra de översvämningar som tidigare gjorde området svårodlat.

Bildgalleri från Hortobágy nationalpark

Se även

Referenser

  1. ^ Nationalencyklopedin. Bd 15. Höganäs: Bra böcker. 1994. sid. 358, pusta. ISBN 91-7024-619-X 

Externa länkar