Mitra

I artikeln nedan kommer ämnet Mitra att behandlas ur ett brett och detaljerat perspektiv. Mitra är ett ämne av stor relevans i dagens samhälle, vilket har väckt många debatter och kontroverser inom olika områden. Under de senaste decennierna har Mitra fått en särskild betydelse och har varit föremål för studier och forskning av experter på området. I den här artikeln kommer olika aspekter relaterade till Mitra att utforskas, såsom dess ursprung, evolution, påverkan på samhället och möjliga lösningar eller alternativ för att hantera det. Dessutom kommer olika tillvägagångssätt och synpunkter på Mitra att analyseras, för att erbjuda en komplett och berikande vision av detta ämne som är så relevant idag.

Exempel på mitra – påve Johannes Paulus II.

Mitra är en (liturgisk) huvudbonad som i huvudsak bärs av biskopar som symbol för deras ämbete. Även abbotar och förr även abbedissor i vissa klosterordnar bär ibland mitra.

Den toppiga, trekantiga mitran är en symbol för de eldslågor som vid den första kristna pingsten stannade över apostlarnas huvuden. Den är alltså ett tecken på biskoparnas apostoliska uppgift att råda och stödja i kyrkan.

Mitran kom i bruk omkring 1000, och har utvecklats från en konisk mössa, som så småningom blev lägre, fick ett veck i mitten från panna till nacke och sedan ett par spetsiga, i början lägre, sedan högre gavellika sidostycken som omkring 1200 vändes så att de kom att stå upp framtill och baktill i stället för som tidigare över öronen.

Från mitran hänger på ryggen ner två band (infulae), som från början var knytband, men som idag endast har en dekorativ funktion.

Biskopars heraldiska vapen kröns ofta av mitror, på samma sätt som adliga eller kungliga vapen kröns av kronor.

Inom Svenska kyrkan avskaffades mitran genom Uppsala mötes beslut 1593 men återinfördes på 1700-talet.

Referenser

Noter

  1. ^ Martling, Carl Henrik . Svenskt kyrkolexikon, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, uppslagsord abbot. ISBN 91 7580 282-1.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1184 

Externa länkar