I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Kollektivisering, en grundläggande aspekt som korsar olika områden i det dagliga livet. Vi kommer att fördjupa oss i dess ursprung, dess utveckling genom åren och dess relevans idag. Genom en detaljerad och uttömmande analys kommer vi att undersöka de olika förhållningssätt och perspektiv som finns kring Kollektivisering, samt dess implikationer inom de sociala, kulturella, ekonomiska och politiska sfärerna. På samma sätt kommer vi att sluta undersöka hur Kollektivisering har påverkat hur vi uppfattar världen omkring oss och hur det har format våra interaktioner och relationer med andra individer. På dessa sidor föreslår vi att vi fördjupar oss i alla aspekter av Kollektivisering, i syfte att belysa ett ämne av stor relevans i samtida tid.
Kollektivisering innebär att överföra produktionsmedel till gemensamt eller allmänt ägande. Oftast överförs de till en stat och man talar då om förstatligande, men de kan även överföras till mindre områden (kommunalisering). Produktionsmedlen kan även överföras till kooperativ som när Sovjetunionen överförde den mesta jordbruksmarken till kolchoser.
Beslut om kollektivisering sker vanligen i offentligrättslig ordning genom ett beslut av regering eller annan behörig myndighet och eventuellt efter föregående lagstiftning. Villkoren för kollektiviseringen kan vara mer eller mindre fördelaktiga för den tidigare innehavaren om den aktuella nyttigheten, jämför expropriering. Kollektiviseringen kan även ske i privaträttslig ordning genom till exempel köp. I samhälleligt oreglerade situationer som krig och revolution kan såväl kollektivisering som privatisering förekomma.
Föremål för kollektivisering har i Sverige varit - i större eller mindre omfattning - bland annat naturtillgångar, industrier och andra företag, kommunikationer, vatten och avlopp, vård och omsorg liksom utbildning. Tillverkningen och försäljningen av alkoholdrycker har reglerats på olika sätt.