I världen av Klas Pontus Arnoldson har det alltid funnits en fascination och ett konstant intresse för att upptäcka mer om detta ämne. Oavsett om det är genom utforskandet av dess historiska ursprung, dess inverkan på det nuvarande samhället eller dess möjliga framtida implikationer, fortsätter Klas Pontus Arnoldson att vara ett ämne för diskussion och debatt inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska de olika aspekterna av Klas Pontus Arnoldson och hur det har utvecklats över tiden, såväl som dess inflytande på olika aspekter av det moderna livet. Från dess betydelse i populärkulturen till dess relevans inom vetenskap och teknik, har Klas Pontus Arnoldson satt en outplånlig prägel på mänskligheten och fortsätter att vara ett föremål för studier och intresse idag.
Klas Pontus Arnoldson | |
Född | 27 oktober 1844 Göteborg |
---|---|
Död | 20 februari 1916 (71 år) Stockholm |
Begravd | Norra begravningsplatsen kartor |
Nationalitet | Svensk |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Publicist, polikter |
Befattning | |
Andrakammarledamot, Södertörns domsagas valkrets (1882–1887) | |
Känd för | Grundare av Svenska freds- och skiljedomsföreningen |
Politiskt parti | |
"vänstern" (–) | |
Utmärkelser | |
Nobels fredspris (1908) | |
Redigera Wikidata |
Klas Pontus Arnoldson, född 27 oktober 1844 i Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, död 20 februari 1916 på Lidingö, var en svensk publicist, pacifist och politiker, riksdagsledamot (andra kammaren) 1882–1887 samt mottagare av Nobels fredspris 1908.
Arnoldson grundade Svenska freds- och skiljedomsföreningen 1883. Han har en gata uppkallad efter sig i Tumba, K P Arnoldsons väg och även en minnesskylt vid Segersjön i Uttran, Tumba.
Klas Pontus Arnoldson var son till musikern och logevaktmästaren Olof Andersson (f. 1801 ) och hans hustru Inga Charlotta Hagbom von Seth (1803–1869 ). Efter gymnasiet tog han tjänst vid järnvägen och var från 1871 stationsinspektor i Tumba. Han blev i unga år frikyrklig och radikal, och skrev artiklar i den andan samt blev redaktör för Nordiska dagbladet 1870 och Sanningssökaren. Tillsammans med Fredrik Bajer var han verksam i det skandinavistiska samfundet Nordiska fristats-samfundet, som sökte bilda en skandinavisk federation med nationella självstyren.
Han var riksdagsledamot i andra kammaren 1882–1887 för Södertörns domsagas valkrets och var i riksdagen partilös, med undantag för riksdagen 1886 då han tillhörde vänstern. Som riksdagsman drev han frågor om religionsfrihet, allmän rösträtt och svensk neutralitetspolitik. Han var starkt influerad av den moderna folkrätten och dess fredssträvan, varför han 1883 bildade Svenska freds- och skiljedomsföreningen, där han blev sekreterare. I synnerhet i Norge fick hans idéer genomslag, och han var en stark röst för Norges självständighet 1895 och 1905.
|
|