Nuförtiden är Holme ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Med sin relevans och påverkan på samhället har Holme blivit en intressant plats för både industrier, myndigheter och akademiker. Från starten till dess nuvarande utveckling har Holme varit föremål för studier, debatt och innovation, vilket lett till större kunskap och förståelse för dess betydelse. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Holme, analysera dess inverkan på olika aspekter av vardagen och dess inverkan på framtida utveckling.
En holme är en liten, vanligen obebodd ö. Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark.
Enligt Kurt Zilliacus namnforskning i Finlands skärgård har holm i fornsvenska syftat på ordet holmber, som allmänt har syftat på ’holme med jord och skog i inre skärgård’. Beteckningen holm- i dialektord som holmbo, holmbåt, holmhö, holmkäring, holmäng osv. har genomgående avsett holmar som plats för boende, betande (mjölkning), fodertäkt eller dylikt. ”Holmarna” har varit nyttoland, sedan slutet av 1700-talet allmänt bebodda av fisketorpare och andra.
En forntida benämning på holme var ordet garn som förekommer exempelvis i namnet Södergarn och ögruppen Höggarn i Lidingö kommun. Södergarn var för cirka 1000 år sedan en separat ö skild från Lidingölandet och Höggarn skulle på 1500–1600-talen förmodligen ha benämnts Högholm eller i bestämd form Högholmen om den inte tidigare hade haft ett namn.
Bertil Hedenstierna gjorde på 1940-talet ett försök att systematisera uppdelningen i öar, holmar, kobbar och skär. Enligt hans definition var en ö minst 50 hektar stor, en holme 5–50 hektar stor, en kobbe under 5 hektar och ett skär mindre än 1000 kvadratmeter stor.
Kurt Zilliacus beskriver önamns geografi och storleksordning till följande "Kring öar och holmar utbreder sig mindre skär, klobbar och örar, som i sin tur är omgivna av grund, harur, hällar, kläppar, kobbar och blekor, bådar, grynnor och rev".
| |||||||||||